Förebygg mot självmord

Omkrim - Kriminalvårdens personaltidning

Omkrim – Kriminalvårdens personaltidning

Jag har skrivit om självmord för Kriminalvårdens personaltidning Omkrim. Artikeln handlade om suicidrisken bland Kriminalvårdens klienter.

För att läsa artikeln, och resten av tidningen går det bra att trycka på länken nedan eller söka på Kriminalvårdens hemsida www.kriminalvarden.se

https://www.kriminalvarden.se/globalassets/publikationer/personaltidningen-omkrim/omkrim1-3pdf

Intressant fakta

Det är lika tragiskt varje gång en människa placerad i häkte eller anstalt tar livet av sig. Att ångra sin handling, känna sig orättvist behandlad samt ovetskapen om framtiden tär på häktade och intagnas krafter. Adderar vi isoleringen som en häktning eller en fängelsevistelse innebär blir påfrestningen outhärdlig. För många är den enda isolerings-/tvångssituationen de har upplevt tidigare är kanske att sitta 40-45 minuter i ett klassrum och lyssna på en tråkig lektion. Nu sitter de isolerade från omvärlden i flera dagar, månader eller år. Ett självmord kan under sådana omständigheter verka som det enda tillfredsställande alternativet för den lidande individen.

För att minimera riskerna för självmord och upptäcka självmordsbenägna individer i tid utför Kriminalvården en rad åtgärder. Ett exempel är regelbundna suicidscreeningar som utförs på bl.a. nya klienter när de anländer till ett häkte/en anstalt, befintliga klienter efter permissioner samt häktade som har fått besked från domstolen. Andra suicidpreventiva åtgärder är personalutbildningar, tillgång till psykologer/psykiatriker, övervakning och utökad tillsyn.  Det är emellanåt oundvikligt att förutse eller stoppa ett självmord trots alla åtgärder som dagligen tas av Kriminalvården.

Nedan följer statistik över suicid de senaste tio åren.

Statistik över självmord (suicid)

År Fullbordade
självmord
häkte
Fullbordade
självmord
anstalt
2014 1 (t.o.m 2014-08-05) 0
2013 2 2
2012 5 2
2011 4 3
2010 2 1
2009 2
2008 5 1
2007 12 1
2006 5 1
2005 4 3
2004 6 2

Källa: Kriminalvårdens incidentrapporteringssystem ISAP

Länk: https://www.kriminalvarden.se/Statistik/Sjalvmord/Statistik-over-sjalvmord-suicid/ 

 

När jag för ett par månader sedan hade tillsammans med flera kollegor utbildning i akutsjukvård och suicid frågade utbildaren, som är vakthavande befäl inom Kv, vilken grupp vi tror löper störst suicidrisk. Jag tänkte att det måste vara personer med olika slags beroenden eller missbruk. Jag hade fel. Kartläggningen av senaste årens självmord och självmordsförsök har visat att två grupper är särskilt utsatta. Den första gruppen består av personer som har begått våldsbrott mot en familjemedlem. Andra gruppen består av eko-brottslingar. Den gemensamma nämnaren för båda grupperna är förlusten av något viktigt; familjen och den falska ekonomiska fasaden man har byggt upp. Fynden är av betydelse när riskbedömningarna ska göras, men den enskilde kriminalvårdaren borde samtidigt se till helhetsbilden och lyssna till individen i första hand.

Slutligen vill jag nämna att självmordsförsöken inom Kriminalvården är betydligt fler än fullbordade självmord.

Inte hela sanningen

Källa: http://www.expressen.se/nyheter/25-aring-behandlad-som-fangarna-pa-guantanamo/

ISOLERAD. Här på Hällbyanstalten i Kvicksund utanför Eskilstuna har 25-åringen burit handbojor fästade i ett fängsel runt midjan. Foto: JOAKIM SERRANDER

I januari 2009 började denna och andra bilder cirkulera runt i media och väcka starka reaktioner bland befolkningen. Behandlingen av den intagna jämfördes med behandlingen av fångarna i Guantanamo. Expressen skrev t.ex. följande:

”25-åringen hölls isolerad på sex kvadratmeter i väntan på utvisning. I cellen bar han, likt fångarna i terrorfängelset på Guantánamobasen, handbojor fästa i ett fängsel runt midjan. När han skulle köras till sitt hemlands ambassad trädde fångvaktarna ett örngott över mannens huvud.”

Till en början blev jag chockad över nyheten. Behandlas intagna i svenska fängelser på det här förnedrande sättet? Anklagelserna var så pass allvarliga att de ledde till en utredning ledd av justitieombudsmannen Cecilia Nordenfelt som tog den 28:e januari initiativet till utredningen. Utredningen innehåller sakförhållanden som kriminalvården Hällby har fått redogöra för, bestämmelser i författningen samt JO:s prövning och bedömning.

I fråga om sakförhållanden föreligger inga oklarheter; den intagne har fått ha på sig vuxenblöja, belagts med midjefängsel och fått en örngott över huvudet vid transporten till avvisningsplatsen. 25-åringen hade under sin vistelse agerat våldsamt mot personal, uppträtt sexuellt olämpligt mot kvinnliga vårdare genom att bland annat onanera samt smetat sin egen avföring på sig själv och cellen väggar. Användningen av fängsel motiveras med syftet att begränsa hans möjligheter till våld mot personal. Det ledde också till att personalen inte behövde använda omfattande våld varje gång de skulle komma i kontakt med honom. Blöjan användes eftersom han vägrade gå på toaletten för att uträtta sina behov. Örngottet användes slutligen vid transporten  på grund av den intagnes konstanta spottande på personalen.

Trots att handlandet var motiverat fick kriminalvården kritik från JO.  ”Enligt min mening förtjänar Kriminalvården allvarlig kritik för att det i den aktuella situationen saknades utrustning av annat och bättre slag som hade skyddat personalen utan att begränsa J.M.N:s syn, hörsel och orienteringsförmåga. Däremot anser jag inte att den personal som agerade vid tillfället i fråga bör kritiseras.” Kriminalvården får alltså använda utrustning som är avsedd för att hindra intagen från att t.ex. spotta mot personal, men utrustningen får ej begränsa den intagnes syn, hörsel och orienteringsförmåga vilket örngott gör. Hade de använt en avsedd spotthuva hade de inte fått kritik för denna del. Det är emellertid inte den enskilde kriminalvårdarens ansvar att se till att komplett utrustning finns. Ansvaret ligger på cheferna eller andra utnämnda personer på anstalten/häktet.

När jag läser utredningen får jag förståelse för kriminalvårdens agerande. Dessutom har de handlat i enlighet med gällande lagar och föreskrifter. Den informationen framkommer inte i medias bild av händelsen, vilket inte är unikt i sig. Många gånger skapas åsikter bland allmänheten som bygger endast på en begränsad del av sanningen.

Artikeln i sin helhet hittar ni här:   http://www.expressen.se/nyheter/25-aring-behandlad-som-fangarna-pa-guantanamo/

Jo-utredningen i sin helhet hittar ni här: JO-hällby

Ur ett annat perspektiv

Jag skrev tidigare ett inlägg om ondska där jag tar upp min syn på frågan. Idag har jag tänkt skriva om ondskan i lagens mening. Inte någonstans i förfatningstexten nämns ondska. Inte heller diskuteras den vi domstolsförhandlingar eller när myndighetsutövning ska utövas öven den enskilde. I rättens mening existerar inga onda människor. Finns det då onda handlingar? Det talas inte om det heller. Inte ens moraliska och icke moraliska handlingar talas det om. Endast legala och illegala handlingar existerar i lagens mening.

Någon som skriver bra om ämnet är advokat Frisk som menar att ondska är en del av den vardag som advokater lever i. För honom är ondska de handlingar som orsakar andra olycka. Han nämner onda och goda motiv bakom brott också. För att läsa hans inlägg i sin helhet går det bra att klicka på länken nedan:

http://advokatfrisk.blogspot.se/2012/12/ondska-en-forsvarsadvokats-vardag.html

 

 

Ondskan

Ondskan, dess mening och källa är något som har förbryllat människan i alla tider. Vad är ondska och var kommer den ifrån? Födds vi goda eller onda? Kan man vara både ond och god samtidigt?

Utan att ha några vetenskapliga belägg tror jag att människan födds ond. Det lilla barnet saknar samvete och hänsynstänkande. Det är i högsta grad egoistiskt då allting handlar om det och dess behov och begär. Under socialisationsprocessen som påbörjas redan under barnets första levnadsdag bearbetas de icke önskvärda dragen bort för att ersättas med personlighetsdrag som vi anser är grunden för att fungera i samhället. Barnet uppfostras till att respektera och ta hänsyn till andra och deras känslor, dela med sig, vara hjälpsam osv. Jag menar att de senare, i samhället accepterade, egenskaperna är inlärda och ej medfödda.

Vissa socialisationsteoretiker förklarar normbrytande beteende som t.ex. kriminalitet och missbruk som ett snedsteg i socialisationsprocessen. Jag håller med. Svag socialisation av flera olika anledningar kan leda till problematiska förhållningssätt till övriga samhället, men jag tror inte att svag socialisationsprocess skapar det destruktiva beteendet. Den misslyckas bara att trycka ner den sanna naturen.

Jag är medveten om att det är ganska extremt att tycka att människor är onda i naturen. Ondska för mig är just avsaknaden av samvete, sympati och empati. Alltså menar jag inte att alla människor är kapabla att t.ex. brutala handlingar. För aggressivitet krävs genetiska faktorer också. Jag menar att alla är kapabla till att prioritera sig själva framför andra i skarpa situationer.

The purge

The Purge betyder utrensningsaktion, och är en film som jag såg för ett tag sedan. Den utspelar sig i ett land där man har lyckats förebygga kriminaliteten och arbetslösheten till den grad som inget annat land i verkligheten har lyckats med. Metoden de använder i filmen är enkel; tillåta kriminalitet under en dag/kväll för att få utlopp för sina aggressioner. Även mord omfattas av ”lagstiftningen”. En naturlig följd blir, i filmen, att våldsutövare lägger band på sig för att sedan kunna handla fritt under utrensningen där den största gruppen som blir utrensad är hemlösa, kriminella, missbrukare osv. Med andra ord drabbas de som befinner sig i socioekonomisk utsatthet hårdast eftersom det är den grupp som saknar möjligheterna att skydda sig mot angrepp. I och med det blir minskad arbetslöshet en annan naturlig följd av utrensningen, vilket är bra.

Det som är mest intressant är hur brotten moraliseras när syftet är det viktigaste. Hur en familj kan hålla sig hemma och vara nöjda över sina val så länge det är andra som begår de hemska dåden och inte de själva. Även om icke-handladet är, i mina ögon, lika motbjudande som handlandet i vissa sammanhang. Man får se hur ett par föräldrar förklarar för sina barn varför denna dag är nödvändig, tills de själva blir måltavlan. En sista viktig sak som lyfts fram är hur gruppåverkan kan skapa monster, något som vi har sett många gånger i vår historia. Det finns fler intressanta aspekter i den filmen men jag vill inte avslöja för mycket.

 

Nyfiken? Se trailern:

http://www.youtube.com/watch?v=K0LLaybEuzA

 

Gärningsmän med allvarlig psykisk störning

Det finns i svensk författning omfattande reglering gällande lagöverträdare med psykisk störning. Men innan jag går in på lagstiftningen ska jag ge en kort definition av begreppet allvarlig psykisk störning.

Allvarlig psykisk störning är ett juridiskt begrepp som omfattar sociala, medicinska och psykologiska aspekter som ska underlätta för domstolen att fatta ett beslut i ett mål.

Socialstyrelsens definition av allvarlig psykisk störning omfattar fyra sjukdomstillstånd:

  • Psykos (tillstånd med störd verklighets uppfattning tillsammans med förvirring, tankestörning, hallucinationer eller vanföreställningar).
  • Svåra personlighetsstörningar med impulsgenombrott.
  • Svåra psykiska störningar med starkt tvångsmässigt beteende.
  • Svåra depressioner med självmordsrisk.

Depressioner verkar inte passa in i bilden och många av oss associerar dessa med nedstämdhet och ångest. En depression kan dock utvecklas till ett tillstånd av apati, självmordsförsök eller skapa kaos där ingenting betyder något.

Domstolen är den myndighet som beslutar om rättspsykiatriska undersökningen i samband med en domstolsförhandling. Påföljden ska då inte stanna vid böter (31:3§BrB). Rättsmedicinalverket ansvarar för den rättspsykiatriska undersökningen och utlåtandet.  Om det visar sig att gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning får denne ej dömas till fängelse. Fängelseförbudet finns i 30:6§ BrB (med undantag). Istället blir man dömd till rättspsykiatrisk vård.

För den rättspsykiatriska vården ska bli aktuell krävs några kriterier:

  • Gärningsmannen har saknat förmågan att inse handlingens konsekvenser (saknar uppsåt)
  • Gärningsmannen har lidit av en allvarlig psykisk störning under tidpunkten för handlingen
  • Förvirringstillståndet ska inte vara självförvållat (t.ex. psykos pga. droger eller medvetet låtit bli att ta sin medicin)
  • Det föreligger ett vårdbehov

Hur blir det då när gärningsmannen uppfyller alla kriterierna men inte det sista; vårdbehovet? Det finns några undantag från fängelseförbudet då en person med psykisk störning ändå kan dömas till fängelsestraff. Men är det rätt av domstolen att straffa någon som inte haft insikt i det denne gjort? Är det rätt av samhället, oss, att döma människor som ej kunnat styra över sina handlingar?

Kan lagen förändra?

Nej!

Om jag har lärt mig något under mina kriminologiska studier så är det att en lag, en författning, en paragraf, inte kan förändra samhället ensamt. Det är av enorm betydelse att andra krafter i samhället står bakom t.ex. en ny lagstiftning för att den ska få en effekt.

Om jag tar exemplet från förra inlägget där en kvinna i Pakistan lyckades få igenom ett lagförslag om livstidsfängelse för gärningsmän i fall rörande övergrepp med syre mot kvinnor. Det låter bra att det finns en sådan lagstiftning men om den kommer att minska övergreppen är osäkert. Ett första hinder finns på mikronivå, individnivå. Då kan man fråga sig om den drabbade kvinnan alltid anmäler. Kvinnor i Pakistan lever under utsatta förhållanden och under förtryck från mannen de lever ihop med och oftast även dennes familj. Rädslan för egna livet, och ibland för barnens liv, gör att det krävs mod att anmäla. Ett mod som är svårt att hitta när man har levt under destruktiva förhållanden under en lång period.

Ett annat problem finns på organisationsnivå; den så kallade mesonivån. Myndighetspersoner, som består av män till största delen, ska tro på anmälaren. Polisen ska ta första steget att skydda kvinnan genom att avlägsna gärningsmannen. Kommer de göra det? Kommer de vara objektiva? En åklagare måste ta på sig fallet. Kommer de kräva betalt som kvinnan inte kan tillhandahålla? Kommer en åklagare ta den svages parti? Om de båda stegen går igenom, hänger resten på domstolen. Kommer domstolen tro på kvinnan? Kommer den vara objektiv?

Det finns många fler exempel med samma problematik. Människors syn, levnadsvillkor och möjligheter till skydd måste förändras för att uppnå den avsedda effekten med en ny författning. Och som blivande kriminolog (och rättssociolog kanske) vågar jag påstå att sociala normer makt i samhället är större än rättsnormernas. En rättsnorm kan mycket väl leda till en förändrar social uppfattning, men den kan inte uppfylla sin funktion utan stöd av samhällets övriga normer.

Brännmärk för livet

Jag sitter nu och tittar på ett program på Kunskapskanalen som heter Brännmärkt för livet. Många kvinnor utsätts för syraattacker i Pakistan. En läkare från London åker dit för att hjälpa att återställa ansiktena på några kvinnor. Det görs några intervjuer med både kvinnor som har blivit utsatta och män som har begått dessa brott. Eller ska jag säga handling för i deras ögon är det inga brott?

En 25 årig kvinna berättar att hennes man hade bränt hennes ansikte med syra, medan hennes svägerska och svärmor hällde på bensin och tände eld på henne. Man ser att hennes ansikte är fördärvat.

En annan ung kvinna berättar att hennes lärare brände hennes ansikte när hon hade vägrat ligga med honom. Det skedde när hon var tretton år.

En gravid och bränd kvinna önskar att hon ska få en pojke eftersom en flickas framtid är osäker. För att en flicka kan råka ut för samma missöde som sin mamma.

Det är bara tre berättelser av många. Fenomenet är så vanligt att det har bildats en stiftelse och uppsökande verksamhet för syra-skadade kvinnor. Hur har det kunnat bli på det sättet? Hur rättfärdigar gärningsmännen sina gärningar? Hur kan man skada någon man känner så illa?

Här försöker två män rättfärdiga sina gärningar:

En man berättar att 99% av alla kvinnor som besöker brännskadeavdelningen på sjukhuset har själva orsakat sina skador!

En annan man berättar att han hade gjort så mot frun eftersom hon hade varit otrogen. Några män som står vid honom tar hans parti genom att säga att ingen man ska behöva tolerera otrohet.

Den ena förnekar förekomsten av fenomenet medan den andra avlägsnar ansvaret ifrån sig och lägger det på kvinnan istället. Det är egentligen två vanliga strategier när kriminella handlingar ska försvaras. Att sätta upp en mur som inte släpper in signalerna om att något är allvarligt fel. När den mentaliteten dessutom präglar ett helt samhälle, och en skev människosyn i allmänhet och kvinnosyn i synnerhet genomsyrar det, blir den muren enormt svår att riva ner. Bekräftelser på att man har gjort rätt strömmar in från flera håll. Ett tänkande som är svårt att bryta eftersom man är uppvuxen med det… skulle många tänka, men jag undrar en sak; alla de andra som inte begår dessa hemska gärningar, varför gör inte de det?

Vid slutet på programmet visas att några kvinnor i det pakistaniska parlamentet har lyckats få igenom en ny lag som ger syra-attackerare livstidsfängelse. Det är självklart glädjande. En lag kan dock inte ensamt förändra mycket, och kanske förändrar den inget alls. Varför? Det tar jag i nästa inlägg!

Vem är du GW?

Många vet inte vad en kriminolog sysslar med och det har jag upptäckt sedan jag började studera. När folk frågar vad jag läser och jag svarar börjar det ställas frågor. En inte helt ovanligt återkommmande fråga är i stil med ”Är det som Leif GW Persson?” Ja, det är det. Han är kriminolog.

Jag vet väl vem han är. Han är så känd så det går inte att missa att känna till honom. Men vad gör han egentligen? Jag vet vad en kriminolog gör men jag har ingen aning vad GW gör, har gjort eller vad som gjort honom så känd. Frågan ovan har inget emot. Det är normalt att associera till personer, fenomen eller händelser när man ska försöka förstå något. Det gör jag också. Det som däremot stör mig är att många antar att han är min idol eller förebild, samt att jag vill bli som honom. Nej! Jag kan inte ha en idol som jag vet så lite om som bara namnet och yrket. Och nej, varför ska jag bli som honom när jag kan bli som mig själv? När jag kan bli bättre?

Jag retar mig kanske på antagandet eftersom han inte är min kriminologiska förebild. För ett en gång för alla förstå mig på Leif GW Perssons storhet har jag bestämt mig för att läsa hans biografi ”Gustavs grabb”.

Jag har börjat med några sidor idag och den verkar lovande.

Att själv skildra sitt liv och sin verklighet är kanske inte så autentiskt då man är högst subjektiv. Men hur man pratar om sig själv säger en hel del om hur man är. Därför är hans självbiografi en värdefull källa för att lära känna den mannen, men samtidigt ska jag skaffa mig mer information om honom på annat håll.