John Ausonius

John Ausonius, mest känd som Lasrmannen, är en komplex man. När vi vid terminens början tog upp honom för analys blev jag ganska kluven. Är han ett offer för samhällets villkor? Eller är han bara en kallblodig mördare? Hamnade han helt fel och förlorade kontrollen? Eller var han ond och inget hade kunnat rädda honom?

Han härstammar från en tysk familj men uppvuxen i Sverige. Han var en vanlig pojke som fick stryk av sin mamma då och då, som för övrigt var väldigt sträng. Med tanke på tiden han växte upp i var det inte så ovanligt med barnaga. Samtidigt vet vi att alla barn som blir slagna i barndomen inte blir seriemördare i vuxen ålder. Det kan visst ha spelat roll för utvecklingen av hans självbild. Det tillsammans med det faktum att han i en rätt så tidig ålder blev mobbad för hans icke-svenska utseende kan ha spelat stor roll för hans invandrarhat och därefter hans brott mot den gruppen. Hans svarta hår och mörka ögon var andra barnens anledning att utesluta honom från gemenskapen.

Min teori är att han förkniper denna utländska kvinna som var hans mamma med förtryck och maktlöshet. Hans egen maktlöshet. Något som han skulle komma att förknipa alla invandrare med. Lägg till det mobbing pga ursprung så blir bilden tydligare. Cooley som är en teoretiker som tillhör den amerikanska pragmatismen betonar vikten av primärgruppen. Familjen och lekgruppen är exempel på primärgrupper som präglas av nära relationer och ansikte-mot-ansikte förhållanden. De är primära eftersom det är de första sociala kollektiv som barnet interagerar med, samt att de är grundläggande för barnets bildande av sin sociala natur. Likaså lär sig barnet sympati i den primära gruppen genom att bilda ett socialt vi, barnet blir alltså socialiserat. Lasermannens två viktigaste primärgrupper är fulla av konflikter. De tar strid mot varandra. Familjen med utländsk bakgrund, och andra barn i omgivningen som stigmatiserade den utländska familjen. Det skedde mestadels genom mobbing och uteslutande från gruppen. Hans sociala vi var av den orsaken splittrat, om han överhuvudtaget hade ett.

Spegeljaget är en central begrepp i Cooleys teori. Han menar att socialiseringen är fullbordad när man kan se sig själv i andra, som i en spegel. Hur andra ser en, uppfattar en och bedömer en speglas i självet. Man uppfattar sig själv såsom man tror att andra uppfattar en. Speglingsprocessen består enligt Cooley av tre steg: själva föreställningen att beteendet uppfattas av andra, tanken om hur andra bedömer en och slutligen utveckling av en självkänsla. Är bilden i andra steget positiv utvecklas en känsla av stolthet, om den däremot är negativ tar känslan av förödmjukelse över. Det är ganska tydligt vilken självbild Lasermannen hade anammat från omgivningen. Namnbyten, färgning av hår och hans strävan efter att vara svensk är bevis på att han kände skam över den han var/är. När andra barn frös ut honom eftersom han var annorlunda till utseendet signalerade de att han inte dög som han var. Hans försök att dölja sin etnicitet i vuxen ålder är tecken på att han ville vara en i mängden, handla och bli sedd som alla andra svenskar. Trots det förändrades inte bilden han såg i spegeln. Men om man inte lyckas få bort bilden kan man istället ta bort objektet. Inte bara en gång, utan gång efter gång efter gång etc. Jag tror att hans behov eller vilja döda invandrare (som han uttrycker) har sin grogrund i hans eget självhat. Genonm att skada dem, skadade han även den lille maktlöse pojken som han avskydde.

Vad anser jag om honom efter att ha tagit del av Cooleys teori? Jo, det är kanske precis det som är anledningen bakom hans handlingar. Att allting började i barndomen och fortsatte till något så mäktigt som hat mot sig själv. Och rasism som var så stark att den resulterade i mord. Han hade kanske blivit den han har blivit även om han hade haft en problemfri uppväxt. Cooley, och jag, kanske söker förklaringar som är logiska att förstå. Det är samhället. Det är hans uppväxt. Omständigheterna och människorna omkring Lasermannen. Men svaret finns kanske inom honom, och endast där.

Jag vet inte, men jag vet att jag inte tycker synd om honom för han är inget offer för något övermäktigt!