Investigative Interviewing; A Therapeutic Jurisprudential approach

Att ta bli klar med studierna och ta examen har inte kunnat hålla mig borta ifrån universitetsvärlden. När Kriminologernas Universitetsförening kom ut med innehållet för terminens första gästföreläsning var jag snabb att boka upp den 16:e oktober. Föreläsningen gick under rubriken: Investigative Interviewing; A Therapeutic Jurisprudential approach.

Gästföreläsaren Kent Madsen var på plats och föreläste om förhörsteknik och dess betydelse för den förhördes välbefinnande. Kent Madsen forskar och föreläser om förhörs- och intervjuteknik. Han har tidigare jobbat som utredare hos polisen. Alexandrafallet har varit ett av de stora fallen han har varit involverad i utredningen av. En del av föreläsningen kom att kretsa kring Alexandra-utredningen men det är delen med förhörstekniker som jag tänkte skriva om idag.

Investigative Interviewing; A Therapeutic Jurisprudential approach

 

Med Therapeutic Jurisprudence (terapeutisk juridik/rättsvetenskap) menas att alla juridiska processer som berör människor ska ske med hänsyn till de inblandades välbefinnande. En sådan process är förhör. Det kan röra sig om vittnesförhör, förhör av den misstänkte eller brottsdrabbade m.fl. Tanken att gynna individerna har sitt ursprung i den s.k. mental law som fokuserar på faktorer utöver de juridiska. Sådana faktorer är t.ex. inblandade individer utan rättslig funktion.

Beträffande förhörstekniker redogjorde Madsen för två stilar; den dominanta samt den humanitära.

Dominant förhörsteknik:  präglas som namnet antyder av dominans från förhörsledarens sida. Utmärkande för stilen är också avsaknade av KASAM (Känsla Av Sammanhang).

Humanitär förhörsteknik: den präglas av hög grad av KASAM som skapar förtroende mellan förhörd och förhörsledare.

Madsens erfarenhet är att den senare förhörsstilen genererar fler erkännanden (ej falska). Forskningen har även visat att humanitära förhör hjälper den förhörde att minnas bättre och återge detaljrik information. Anledningen, tror forskarna, beror på att KASAM som skapas under det humanitära förhöret motverkar negativa känslor och upplevelser som t.ex. ångest. Istället för att brottas med att hantera ångesten som kan uppstå under det dominanta förhöret, kan individen fokusera på att minnas under det humanitära förhöret. Det är svårt att ta fram djupare komparativ forskning mellan den dominanta och humanitära metoden av etiska skäl.

Madsen talar om att han har använt sig av den humanitära förhörstekniken som utredare, men han kan inte tala för alla svenska poliser. Hans önskan är att forskningsrönen ska nå alla poliser, i synnerhet utredare, för att tillförsäkra utredningarna bl. a. korrekta vittnesupplysningar.

En av kriminologins släktingar

Rättspsykologi är en nära släkting till kriminologin. Med enkla ord kan rättspsykologin definieras som ”psykologi i rättsväsendet”. Men vad innebär det då? det innebär att forska fram och omsätta psykologiska kunskaper inom rättsväsendet.

Det finn två inriktningar inom rättspsykologin:

1-     Den första inriktningen handlar om människorna som är av relevans för rättsväsendet. Permanenta aktörer är t.ex. åklagare och poliser, medan tillfälliga aktörer är sådana som kommer på kortvariga besök som t.ex. vittnen. Forskningen inom denna inriktning fokuserar på dessa aktörers effekter på rättssystemet, samt rättssystemets effekter på aktörerna.

2-     Användningen av psykologiska kunskaper i rättsliga sammanhang är fokusområdet för den andra inriktningen. Den kallas även för tillämpad psykologi och syftar till att omsätta kunskapen i praktiska sammanhang som t.ex. inom kriminalvården.

Områden som rättspsykologi behandlar bland annat vittnespsykologi, gärningsmannaprofilering, utredningspsykologi och förhörsmetoder. Studier som kan överlappa varandra är lögnens psykologi och falska erkännanden. Rättspsykologi är alltså ett paraplybegrepp som rymmer flera underområden som är mål för forskning, men som också praktiseras i det dagliga arbetet inom rättsväsendet.

Gärningsmän med allvarlig psykisk störning

Det finns i svensk författning omfattande reglering gällande lagöverträdare med psykisk störning. Men innan jag går in på lagstiftningen ska jag ge en kort definition av begreppet allvarlig psykisk störning.

Allvarlig psykisk störning är ett juridiskt begrepp som omfattar sociala, medicinska och psykologiska aspekter som ska underlätta för domstolen att fatta ett beslut i ett mål.

Socialstyrelsens definition av allvarlig psykisk störning omfattar fyra sjukdomstillstånd:

  • Psykos (tillstånd med störd verklighets uppfattning tillsammans med förvirring, tankestörning, hallucinationer eller vanföreställningar).
  • Svåra personlighetsstörningar med impulsgenombrott.
  • Svåra psykiska störningar med starkt tvångsmässigt beteende.
  • Svåra depressioner med självmordsrisk.

Depressioner verkar inte passa in i bilden och många av oss associerar dessa med nedstämdhet och ångest. En depression kan dock utvecklas till ett tillstånd av apati, självmordsförsök eller skapa kaos där ingenting betyder något.

Domstolen är den myndighet som beslutar om rättspsykiatriska undersökningen i samband med en domstolsförhandling. Påföljden ska då inte stanna vid böter (31:3§BrB). Rättsmedicinalverket ansvarar för den rättspsykiatriska undersökningen och utlåtandet.  Om det visar sig att gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning får denne ej dömas till fängelse. Fängelseförbudet finns i 30:6§ BrB (med undantag). Istället blir man dömd till rättspsykiatrisk vård.

För den rättspsykiatriska vården ska bli aktuell krävs några kriterier:

  • Gärningsmannen har saknat förmågan att inse handlingens konsekvenser (saknar uppsåt)
  • Gärningsmannen har lidit av en allvarlig psykisk störning under tidpunkten för handlingen
  • Förvirringstillståndet ska inte vara självförvållat (t.ex. psykos pga. droger eller medvetet låtit bli att ta sin medicin)
  • Det föreligger ett vårdbehov

Hur blir det då när gärningsmannen uppfyller alla kriterierna men inte det sista; vårdbehovet? Det finns några undantag från fängelseförbudet då en person med psykisk störning ändå kan dömas till fängelsestraff. Men är det rätt av domstolen att straffa någon som inte haft insikt i det denne gjort? Är det rätt av samhället, oss, att döma människor som ej kunnat styra över sina handlingar?