Skolskjutningen i Trollhättan

Det är med brustet hjärta jag skriver detta. Denna dagen är och kommer förbli en mörk dag i svensk historia. Brott mot barn är alltid svåra att ta in; att dessutom utsätta barnen för brott i den miljö där de ska vara trygga är extra avskyvärt. En attack mot en skola är en attack mot hela samhället. Det är inte endast de individer som har blivit skadade eller dödade som är offer för detta brott. Det här dådet har fler offer än det går att fastställa i siffror. Alla som bevittnade händelsen, klasskamrater, andra barn på skolan, lärare och annan personal, föräldrar, syskon, vänner, sambos osv. De är offer. Mina tankar går till de föräldrar som sa ”vi ses” på morgonen, men som aldrig kommer få se sina barn igen. Mina tankar går även till gärningsmannens familj. Han har utsatt även dem för en eländig upplevelse.

Det som polisen vet hittills är att gärningsmannen är en 21-årig kille. Han har inte varit lärare på skolan, och inte elev heller. Han var svartklädd, maskerad, hade stick- och skjutvapen. Han har lyckats skada fyra personer, varav två har avlidit. När polisen anlände till skolan avlossade de två skott och träffade gärningsmannen i levern. Han är avliden.

Motivbilden är fortfarande oklar men spekulationer kring rasistiska avsikter bakom attacken börjar gro. Dessa antagande grundar sig på de högerextrema åsikterna han har visat på nätet. Enligt Aftonbladet gillar han sidor som hyllar Hitler och Nazistyskland. Han har även varit för att stoppa invandringen till Sverige. Kopplingen mellan hans åsikter och det höga antalet utlandsfödda på Kronogårdsskolan går inte att bortse ifrån. Jag anser dock att det är fortfarande för tidigt för att fastställa motivbilden.

När vi såg honom först trodde vi det var ett skämt. Han hade mask och svarta kläder och ett långt svärd. Det var elever som ville ta kort med honom och känna på svärdet.

Berättar en elev för SVT

Jag kollade bakåt och såg att han följde efter oss. Jag var  fruktansvärt rädd

Berättar en elev för Aftonbladet